utmattad

herregud, vilken vecka. i söndags hade vi tårtkalas eftersom jag fyllde år. mina och m's föräldrar träffades för första gången, och det var ju lite nervöst. dessutom har födelsedagarna på senare år blivit ett nödvändigt ont. de påminner en alltför mycket om att tiden går, och hur lite jag har åstadkommit med mitt liv, med mig själv.

vi fick iaf en spa-helg på hasseludden som ska utnyttjas nästa helg.

veckan i övrigt har varit vidrig i ordets rätta bemärkelse. hade läkarbesök på psykiatrin i tisdags, där jag fick bekräftat att jag inte lider av någon typ av autism. yay. att hon sen frågade mig hur jag faktiskt mådde raserade allt. däremot kunde jag äntligen be om hjälp, så nu kommer jag väl få någon form av psykoterapi. när det blir, vete katten, men det är på gång iaf. förhoppningsvis hinner jag inte gå sönder alltför mycket.

missförhållanden och missuppfattningar på jobbet har lett till att det räcker att jag sätter min fot på jobbet för att drabbas av konstant och ihållande ångest, som inte släpper förrän jag är hemma. folk beter sig som barnungar, hånar, fryser ute och mobbar. "det är bara att bita ihop" är rådet av den lilla del av mina arbetskamrater som faktiskt inte låtsas som om jag inte existerar. jag försöker, tvingar mig att bita ihop, men det är svårt att hålla skenet uppe när man gång på gång måste gå ut för att fasaden spricker.

att ge upp nu vore att misslyckas, och jag vet inte om jag klarar av ett till. men jag vet inte om jag klarar av att bita ihop heller.

muffy har under natten muterat och blivit en marskatt.