jag dör

sovande bäbis är nog bland det finaste som finns i mitt liv just nu. speciellt om hon inte sover den här djupa avdäckade sömnen utan ligger och rör på sig lite. som alldeles nyss när jag kollade till henne och hon småsträcker lite på sig samtidigt som det rycker lite i ena knytnäven som om hon hytter åt någon.

och bakbenen sen då! det är gött att fälla in dem så de ligger mot magen. då är bäbis bara 2/3 av sin ordinarie längd.

tänk sen när hon vaknar till. armarna sträcks rakt ner, benen likaså och man blir den längsta bäben i hela världen. som en katt som sträcker ut sig efter en tupplur, fast hundra gånger bättre.

ansiktsuttryck ska vi inte tala om.