kontroll

när det trycker i bröstet för alla känslor man desperat försöker hålla inne, då är det inte speciellt smart att sätta sig framför datorn och bli påmind om allt det man inte gör för att göra saker bättre.

från det att jag vaknar (otroligt nog) går jag på autopilot fram tills jag sätter mig på kontoret. dryga åtta timmar senare är jag mentalt slut efter att ha tänjt ut och vridit ur den gråa massan. autopilot hem, och sen lite kvalitetstid med minigris. när hon somnat blir jag komatos framför teven. sen är dagen slut.

idag tog jag mig till gymmet för andra gången den här veckan och året. självspäkning lindrar flera sorters ångest. jag har en lång lista, men det blev inte mycket som blev avbockat, inte mer än för en kort stund.

men om jag ignorerar allt tillräckligt mycket, försvinner det då?

fadäs

telefonlös är jag nu då den gjorde en störtdykning ner från andra våningen idag. i väntan på att försäkringsärendet ska handläggas är jag okontaktbar, åtminstone via mobilen. både skönt men samtidigt jobbigt. nu har jag förvisso en jobbtelefon jag kan nås på under dagtid, men sen då? om jag behöver kolla saldot på kontot utan att ställa mig i bankomatkö? eller flytta över pengar från ett konto till ett annat? eller kanske ringa 112 när jag utan broddar halkar och bryter lårbenshalsen?

hur som helst. bemöda er icke sms, mms eller andra mobila kontakter till mig, om ni inte använder Mannens nummer då.

föör övrigt skulle man kunna tro att jag satt och lyssnade på hiphop om man mot förmodan skulle lyckas få tag i mig via telefon. men ICKE, det är grannen som torterar sina högtalare. vet inte om jag sagt det förr, men det tål att upprepas. han måste fan ha hörselskador.

vecka 1

imorgon hägrar fredagen och första veckan på praktiken kan därmed bokas av som avklarad. hittills har det gått hur bra som helst. sitter på fjärde våningen med utsikt över älven. ser små och stora isflak passera förbi, vissa med en massa vass. ibland är det även en och annan båt som sakta puttrar förbi och stoppar trafiken med broöppning.

än så länge trivs jag hur bra som helst med både företaget och arbetsuppgifterna. det återstår att se hur det kommer att utveckla sig. förhoppningsvis kommer jag få användning av allt jag lärt mig samt fylla på skafferiet i hjärnkontoret såpass mycket att jag inser att det är det här jag vill jobba med.

tanken är att jag ska läsa in mig på ISO 26000 samt GRI för att kunna jobba vidare därifrån. ISO-standarden är sådär lätt, har inte hunnit få kläm på alla facktermer ännu, så jag kör den professionella varianten och översätter med google translate. hur bra som helst.

snart fyller jag dessutom år. födelsedagarna känns inte så viktiga längre, åtminstone inte mina egna. minigrisens ettårskalas kändes mycket mer spännande än min kommande trettiårsdag. inte för att jag har nån åldersnojja direkt, men mest för att... det är inte nån stor grej att fylla år längre. jag bjussar närmaste släkten på lite kaffe och kanske en och annan torr finsk pinne. så är det och så får det bli.

sen så snöar det igen. trött är jag. på snö. enough!

bok på villovägar

igår fick jag ett mycket otippat, men ändå ganska trevligt telefonsamtal. en dam hade hittat en bok på ett tåg och sett ett namn skrivet i pärmen. hon hade blivit extra angelägen eftersom det handlade om en barnbok, och ville därmed undersöka om det fanns någon lite flicka där ute som var ledsen över att ha förlagt boken.

jag har inte världens vanligaste namn, åtminstone inte i sverige. gör man t.ex en snabb sökning på fejjan dyker inte mer än en handfull personer med samma namn upp. av den anledningen blev jag lite fundersam, men på ett bra sätt. det visade sig vara en ungdomsbok med hästtema. hepp, jag var med i polluxklubben som ung. vad som ytterligare gav ledtrådar i jakten på ägaren var en notering, "del 3". sjukt nog var detta slutklämmen som för mig bekräftade att det var min gamla bok som närmare 20 år efter att jag läst den fortfarande cirkulerar och blir läst.

oh teh joy. damen skulle skicka vidare den. <3 återanvändning!

JEPP

så är det, minigrisen är så gott som inkörd på dagis nu. igår sov hon sin första middagslur på dagis, och det hade gått hur bra som helst. imorgon blir sista dagen på inskolningen, och fån och med måndag är det hennes vanliga schema som gäller.

samma sak för en annan. på måndag börjar LiA-period 1. hej till kontorstider och piffa till sig på morgonen. hejdå till sunkmamma, flottigt hår och myskläder hela dagen. hej till social samvaro och användning av den grå massan innanför pannbenet. hejdå till att läsa samma bok femton gånger eller få "titta!" som svar på allt man säger.

det låter nog mer illa än vad det egentligen är, men ibland kan det vara skönt att vara något mer än bara mamma. för jag hade ju faktiskt ett annat liv innan bebis. nu ska jag pussla ihop dessa två jag till ett.

separationsångest

hon som varit alldeles exemplarisk fram till nu har blivit förändrad. det har hänt något, en form av insikt kanske. hon har insett att saker och ting inte längre är som de har varit fram till nu, tryggheten hemma har blivit förbytt mot en vardag i någon annans händer.

i femton månader har jag varit hemma, i femton månader har hon vetat att mamma finns där hela tiden, därför är det ingen idé att bli ledsen om hon skulle försvinna en stund. mammig har hon aldrig varit, förrän nu.

behöll henne hemma igår för att försäkra mig om att hon verkligen var frisk, att hon inte skulle bli hemskickad igen. hon höll mig lindad runt sitt lillfinger bäst hon kunde, och när hon inte fick som hon ville, gick världen under. det var knappt att jag fick en sekund att andas ut, att samla kraft att orka med hela dagen.

det är nu det svåra har börjat, att hålla självförtroendet som förälder uppe.

sjukdom

de borde ha nåt annat namn på inskolningen. "infasning i samtliga sjukdomar som finns" vore ett er passande namn. nu har hon förvisso inte hunnit med hela registret, mer än dunderförkylning, hosta och feber med allmän orkeslöshet och gnällighet som följd, men mycket dagis har det inte blivit.

själv var jag i skolan i dagarna tre. då det visserligen är en ekonomiskt bra grej att skolan är belägen i stada, så kan jag inte slås av en känsla av avund då klasskamraterna som bor utomsocknes får chansen att bryta vardagsmönstret med att bo på hotell. jag får helt enkelt vänta ett år till internatdelen i ledarskap med samarbete och konflikt som ämne.

i veckan var det mycket fokus på förändringsbeteende. fick så mycket insikter om både nuläget och tidigare erfarenheter, så det nästan var skrattretande. men det är ju alltid lätt att se på det utifrån och kritisera än att ha koll på de verkliga orsakerna till varför saker inte når upp till de mål man satt upp.

nu ska här skrivas en rapport på projektsimuleringen som vi hade parallellt med föreläsningarna i ledarskap och projektledning. behöver dessutom titta på chocolat en andra gång, givetvis i utbildningssyfte.