snorets högborg

idag har varit en av årets slappaste dagar, om man inte räknar med nyårsdagen, och igår. gårdagen bestod av lost-maraton. var tvungen att plöja klart säsong två. check! idag har jag suttit klistrad framför datorn. anna lockade in mig på #synthare, där man hamnar på fjortisnivå så fort man stiger in. hurra för toaletthumor. har visserligen inte bidragit med så mycket, förutom en nostalgitripp över bajs.txt, hehe.

annars har hela dagen gått åt till att plöja igenom 20 avsnitt av japanesepod101.com's podcaster. hajimemashite! watashi wa anna desu. yoroshiku o-negai shimasu. språkkunskaper, here i come!

fyfasiken vad det är näst intill motbjudande att vara hemma med snor i skallen. tredje dagen nu. borde hitta på nåt mer vettigt att göra, dvs nåt som innebär att man faktiskt rör på något mer än fingrarna. problemet är visserligen att orka, förkylningar sätter sig hårdare än man tror. det kanske duger att klappa katt och pilla navel i ett par dar, man man nu står ut med liggsåren. :D

nytt år, nya i-landsproblem

urk, sitter inne med årets andra sjukdomsperiod, och det har inte ens gått en vecka på det nya året. nytt år brukar betyda nya löften att bryta, ett nytt försök att bli en bättre människa. 2007 är inget undantag, även om inga faktiska löften getts. det går bara inte så bra när man har en massa bacellusker i huvudet.

hetsdricker te och surfar i brist på andra saker att göra. m sitter med j och försöker knåpa ihop en årsberättelse i bilder för shinkens årsmöte. m har tränat iaido i närmare två år nu, själv började jag i juni. sen dess har jag hunnit med att gradera ett par gånger, plus att jag kom tvåa i vårt klubbmästerskap. m har sin första dan grad att ta i år, det är grejjer det. utöver träningen har vi varit med och gjort en hel del grejer till föreningen. jag har sytt som en gnu, och blivit utsedd till klubbens bibliotekarie. m och j har byggt ett himla fint skåp som enligt deras optimism skulle ta en helg att bygga. det tog ett halvår. hehe.

på jobbet har det varit rätt mycket det senaste året också. bytte arbetsuppgifter i våras, eftersom en tanta skulle pensionera sig, plus att le pigface skulle sluta. ganska skoj så, med nya arbetsuppgifter, men jobbigt som fan när man ansvarar för att allt som går ut från produktion ska kvalitetssäkras av mig och en till. än så länge har det väl gått relativt bra, förutom vissa småmissar, men dem skyller jag på någon annan, jag gör aldrig fel. :D

nåja, i allmänhet är allting en enda stor gegga. min tidsuppfattning är inget att leka med. ibland går tiden så fort att en månad känns som tre dagar, andra gånger känns en vecka som tre månader. jag vet inte om det är brist på saker att göra eller om jag faktiskt gör tillräckligt mycket för att allting ska flyta ihop. vad som är gemensamt är att dagarna är sig lika, speciellt nu när årstiderna är sig lika året igenom. blä.

vad man ska göra för att motverka den eviga tristessen vet jag inte, men ett sätt är kanske att börja blogga igen, så man iaf dokumenterar det man gör, för framtida minnesluckor. :D

försöka går ju iaf.

pissregn

vaknade ohyggligt tidigt i morse av att det började regna. normalt sett är det väl okej, men inte när man ligger i en husvagn, och det låter som om man ligger i en plåtburk i en dusch. nåväl, upp och hoppa, äta frukost och sen jobba. bror, jag och martin började klyva spåren efter gudrun igår eftermiddag. det är en hel del kvar än, men jag måste torka lite, ty regnkläder hjälper inte så hemskt mycket när himlen öppnat sig.

dessutom läcker skorna jag hade på mig. får nog bli gummistövlar sen. förhoppningsvis lättar det snart, vilket det iofs precis har gjort, men att det håller i sig vore skönt också.

sista veckan på semestern, ja. typiskt nog är det väl nu man får för sig att göra alllt det man hade tänkt att hinna med under fyra veckor, men som man inte orkat göra för att det varit så förbannat varmt. o, så svenskt av mig att gnälla på vädret, även när det är bra, men vafan, jag är inte gjord för att klara av tretti graders ihållande värmebölja när jag haft på bordsfläkten på jobbet sen i början av mars.

om man skulle ta och halsa lite kaffe, och sen börja jobba igen, koffeinstinn. martin har gett upp och åkt hem, bror kommer tillbaka senare efter lite fastighetssköterier.

hade varit gött och överraska farsar till den milda grad att han trillar baklänges eller börjar gråta, när han ser att vi fått bort allt. om vi får bort allt.

bild-googla svaren

1. Your age on your next birthday


2. Your favorite colour


3. Your middle name


4. The last meal you ate


5. Your bad habit


6. Your favourite fruit/vegetable


7. Your favourite animal


8. The town you live in


9. The most useful thing in your house


10. The name of your pet


11. Your most recent purchase


12. Something that makes you happy


13. Your first name


14. Your last name

semester

hela våren har gått i övertidens tecken. har inte ens koll på hur mycket jag jobbat, men tillräckligt för att jag fortfarande är lite trött. visserligen hr jag tre veckor till på mig att vila upp mig, men är det soligt som idag, hinner man nog inte med det.

vaknade i ottan för att ringa liserbergs hittegodsavdelning efter årets 28-4 på tyrolen. plånboken hade någon gång under kvällen omlokaliserat sig från min handväska till någon helt annan stans. dock ingen jaktlyckaför min del, har fått spärrat det viktigaste, resten kvar nu.

bil har vi köpt också. :D

utmattad

herregud, vilken vecka. i söndags hade vi tårtkalas eftersom jag fyllde år. mina och m's föräldrar träffades för första gången, och det var ju lite nervöst. dessutom har födelsedagarna på senare år blivit ett nödvändigt ont. de påminner en alltför mycket om att tiden går, och hur lite jag har åstadkommit med mitt liv, med mig själv.

vi fick iaf en spa-helg på hasseludden som ska utnyttjas nästa helg.

veckan i övrigt har varit vidrig i ordets rätta bemärkelse. hade läkarbesök på psykiatrin i tisdags, där jag fick bekräftat att jag inte lider av någon typ av autism. yay. att hon sen frågade mig hur jag faktiskt mådde raserade allt. däremot kunde jag äntligen be om hjälp, så nu kommer jag väl få någon form av psykoterapi. när det blir, vete katten, men det är på gång iaf. förhoppningsvis hinner jag inte gå sönder alltför mycket.

missförhållanden och missuppfattningar på jobbet har lett till att det räcker att jag sätter min fot på jobbet för att drabbas av konstant och ihållande ångest, som inte släpper förrän jag är hemma. folk beter sig som barnungar, hånar, fryser ute och mobbar. "det är bara att bita ihop" är rådet av den lilla del av mina arbetskamrater som faktiskt inte låtsas som om jag inte existerar. jag försöker, tvingar mig att bita ihop, men det är svårt att hålla skenet uppe när man gång på gång måste gå ut för att fasaden spricker.

att ge upp nu vore att misslyckas, och jag vet inte om jag klarar av ett till. men jag vet inte om jag klarar av att bita ihop heller.

muffy har under natten muterat och blivit en marskatt.

sjuk

varit förkyld i en vecka nu, men det är okej, sånt går över förr eller senare. under ytan döljer sig däremot andra grejer. saker som får mig att ifrågasätta vad jag egentligen är för människa, vem jag är som person. för jag vet inte längre. mitt hat mot mig själv växer sig större för varje dag som går, vilket i sin tur gör mig svagare, som i sin tur ökar på föraktet ännu mer. en ond cirkel jag inte kan ta mig ur.

omvärlden, den får inget veta, ty jag är illusionernas mästare, pokerface är mitt mellannamn. då och då brister det, men hey, vem mår inte lite dåligt ibland?

inuti växer det svarta hålet sig allt större, handlingsförlamningen har inga gränser längre. i mitt huvud målar jag upp den perfekta bilden om hur jag skulle vilja att allting var, men min oförmåga att sluta se mig själv som ett offer hindrar mig från att förverkliga drömmarna. jag ser på hur allting förfaller.

kattkiss

muffy är en nervös liten stackare hon. en grävmaskin kom brummandes på gatan utanför, och hon blev så skräckslagen att hon rivstartade från köksbordet (där hon för övrigt inte får vara, egentligen). tekannan åkte i golvet, blött överallt. lite senare upptäckte jag även blöta fläckar i hallen. kattkiss, inte te.

dixie är inte bättre, hon envisas med att hoppa upp i blomkrukorna hela tiden. det är blomjord precis överallt. och jag ska inte räkna hur många blommor som fått lida kattdöden. mäh.

det är smällar man får ta när man är hemma. hade jag varit på jobbet hade jag varit helt ovetande om vad som försiggår här på dagarna. istället får jag skura och svabba.

slappo deluxe

ja jo, operationen gick bra. det var nog bland det bisarraste jag varit med om. dom otäcka men konstigt nog tilltalande sjukhusstrumporna gjorde det hela mycket komiskt. massor med gött lugnande, det är bara att tacka och ta emot så länge baren är öppen. fick tyvärr inte se operationen, men allt som ledde fram till det fick jag se, bland annat när de pumpade ur allt blod ur handen. preppad och klar var den alldeles vitgul och lite lätt svullen. huä.

nu har det gått mer än en vecka och det börjar kännas bättre. såret börjar klia, vilket är ett bra tecken, men suget att plocka bort bandage och det hemskt nerblodade plåstret är svårt att hantera. när högerhanden ska kuttas vill jag nog ha gips, att bara ha bandage sätter stor press på handleden. plus att jag inte kan motstå att vara där och pilla. mhehe.

idag tog jag lite välbehövlig semester efter tre dagars jobbande. jag tenderar att överskatta min förmåga lite väl mycket ibland. plus att sömnbehovet är helt sjukt stort nu. att jag vaknar på nätterna gör inte det hela bättre heller, men mycket kan härledas till överkonsumtion av te sent på kvällarna, plus morgonpigga kissekatter. mjao.

det groteska blåmärket på armen börjar blekna i samma takt som bandaget grånar. på onsdag ska stygnen väck, det är så jag nästan räknar timmar. innan det ska det hinnas med brorsflytt (nej, jag ska inte bära kartonger, passa barn däremot), hemmafest med skräckfilmstema, besök hos öronspecialist för att kolla upp min tinitus och andra intressanta saker som gör livet värt att leva.

nu närmast, ännu mera kattegos och hussegos för att göra dagens slöande komplett. :D

det osynliga hotet

vi fick två biobiljetter av mamma som gick ut igår. lika bra att gå på gratisbio när man kan tyckte vi. däremot visades inte bröderna grimm i stan, utan det var bara nollåttorna som hade det privilegiet, så stealth blev det enda "vettiga" alternativet. skitfilm. fyfan.

-hej, jag har bokat två biljetter.
-ja just det, det osynliga hotet.
*rassel* *rassel*
-ööh, jaha, jo.

jag har aldrig förstått de svenska tilläggstitlarna på filmer där dom inte översätter namnet.

jobbade igår. lördag ger lite mer klirr i kassan. ska nog köpa det hemskt fina soffbordet på muji.

biologisk krigsföring

det är fan helt jävla sjukt. det måste vara psykosomatiskt, har aldrig varit med om något så här eskalerande förut.

eller så är det ett instinktivt beteende för att ha nånting att skriva om. ja just det, så är det. min kropp försöker få mig att blogga ihjäl mig.

magen gör en hysterisk protest mot gårdagens thaimat. men jävlar vad gött det var.

intelligenta påtryckningar

jag vill bara påpeka, att innan dagen är slut, kommer jag har bloggat ihjäl mig. fatta att det är uttråkande att vara hemma, trots att man har en miljon saker att göra.

drog ut en visdomstand nån vecka sedan, två närmare bestämt. inga som helst problem, förutom blodsmaken som höll i sig i två dagar. de övriga tänderna har inte varit något att anmärka på heller. grannen i överkäken får sitta kvar ett tag till eftersom den inte hade någon karies som inneboende. i underkäken är det bara en liten ynklig stackare som visat sin existens genom att titta ut litegrann. TRODDE jag. ähäahähaa. nu har hyresgästen under den vräkta minsann börjat bli högljudd. den har svullnat upp och irriterar som fan. hoppas den bara inte är rokkenroll och börjar härja som i ett hotellrum.

2005 kommer att överklassa alla föregående år med åkommor och antal läkarbesök. ja, inte nog med att jag ska opereras för karpaltunnelsyndromet, jag käkar piller för psykiska besvär, har blivit felaktigt diagnostiserad av en psykolog, som jag för övrigt borde anmäla. detta innebär kontakt med psykiatrin. yay. och en hörselundersökning dessutom, ty den "kompetenta" psykologen ansåg att det var fullkomligt ofattbart att jag inte fäste någon större vikt vid min tinitus än en axelryckning. hallå, det går ju inte göra nåt åt det.

tacka socialdemokratin och gud i himmelen för frikort, annars vore jag ruinerad vid det här laget.

update

för att komplettera föregående inlägg, så är operationen inplanerad om en vecka, den 18:e oktober. eek.

inför en operation får man strikta tvättråd. tre vakuumförpackade svampar skickas med hem för tvagning dagen före. först används en svamp, noggrann tvätt, navelen icke att förglömma. två timmar senare, samma procedur. sedan bums i snarkebingen i ren pjamas och rena sängkläder. på morgonen upprepas tvätten ytterligare en gång. nån gång under dessa tre ritualer ska även håret tvättas.

observera att jag ska göra detta trots att jag ska operera handen under lokalbedövning. handen, den kroppsdel som antagligen kommer att bli som skitigast innan jag ens kommer att befinna mig inom sjukhusets kala väggar. knäppt.

sjuk

uschlig, ont i halsen, det är nackdelarna när man spelar fotboll med förkylningsvirusen med sambon. i vanliga fall hade det varit okej, en ipren hade räckt, men nu, nu har jag en operation att tänka på. att inte kunna genomföra den på grund av lite oväntat besök i immunsystemet.

operation säger du? ja just det, det är inte normala grejjer som drabbar mig. den här gången är det carpaltunnelsyndrom. svåra ord, det är min grej. googla och bli lite smartare.

smått uttråkande är det att vara hemma. gubben skulle ringt och väckt mig när han kom till jobbet, men glömde uppenbarligen av det. men det gör inte så mycket, eftersom jag slog ihjäl några extra timmar genom att sova mig igenom ett gäng ganska svarta drömmar. väckningen kom i form av ett par sylvassa kissekatttänder i mina fötter. det är kärlek det.

sjuk + uttråkad = börja blogga

i väntan på klirr i kassan och inköp av nintendogs till vårt DS ska jag spela lite wario ware touched nu. go, go mike!