stor nu

steget från att flytta till eget rum till att plocka bort sidan på spjälsängen var inte så värst långt. idag tog vi en tur till ikea och köpte ett trilla-ur-sängen-skydd. den satt fastmonterad innan läggdags för en kanske en timme sedan, och ingen minigris i sikte ännu. jag tror dagiströttheten gör sitt, att hon inte orkar.

vi kommer istället få nattliga besök framöver kanske, eller tidigt på mornarna. hjärta på det.

idag har Mannen för övrigt blivit av med sina glasögon för gott. knappa timmen och lite laser på det. hur smidigt som helst. funderar dock på att uppehålla mig på biblioteket de närmaste dagarna om hans smärtor blir outhärdliga att lyssna på. mina omhändertagande instinkter är inte bra för studieresultaten.

ljudrelaterad fadäs

under dagen hade hon intagit potatis med steksky och kletat detta i håret. på vägen hem fick hon dessutom smaka på en bit choklad vilket resulterade i kladd i hela ansiktet. medan Mannen badade henne satte jag igång och försökte borra upp den nya gardinstången, men klen som jag är fick han ta över. slagborr på stenhård betongvägg intill badrummet var ingen bra kombo för en minigris som inte gillar oväsen. efter mycket gråt och tandagnisslan fick vi dock badat färdigt.

nu snusar hon gott, andra natten i eget rum. går hur bra som helst. i morse fick jag älga upp en gång då hon småvaknade till lite, men efter nappinkast somnade hon om.

gardinstången fick jag däremot kompromissa med lite. hade ingen större framgång med borrandet, så jag fick ta till en alternativ lösning med metallborr istället. en hederlig gardinstång från IKEA böjer sig förhoppningsvis inte lika lätt som en ynklig kirsch-stång som kräver en stödkrok i mitten om man vill ha möjligheten att kunna dra för gardinerna.

ommöblering

idag var det dags. efter närmare 20 månader i samma sovrum fick minigrisen äntligen flytta in på sitt eget rum. hon tyckte det var så mysigt när vi höll på att greja att det var svårt att få upp henne ur sängen för kvällsvällingen. jag tror det går bra faktiskt. frågan är dock hur bra jag själv kommer sova.

vad som inte är bra däremot är att Mannen har släpat med sig en vinst från Liseberg på 2,3 kg Ballerina.

idag är en bra dag

likaså gårdagen, om inte hela veckan.

sista veckan på praktiken, givetvis var det nu som jag blev som mest produktiv också. fick skrivit klart rapporten, mottog beröm för väl genomfört jobb. som grädde på moset fick jag en oväntad belöning som resulterade i en stolthet över vad jag faktiskt åstadkommit. nu är jag bara helt sjukt trött och tänkte sova bort femton veckors prestationsångest.

förresten så kan minigrisen få till l-ljud. favoritordet just nu är kolla. hjärta på det, jag är glad att jag får vara hemma med henne igen. heltid på kontor i 15 veckor skapar lite hjärtsnörp.

dagens ord

bäst hittills: bappo, med betoningen baaaa-ppo. från bappis, dvs napp.

jäh

satte klockan på ringning en timme tidigare än vanligt. uppe i ottan kokslade jag några ägg och packade väskan med grejer som skulle kunna räcka en hel helg. testade de nya öppettiderna på gymet. 05.00 kändes lite väl hurtbulligt, men en timme senare var jag där. en tur i massagefåtöljen och sen lite magmuskler. cyklade resten av biten till praktiken och tog en dusch innan frukost.

fint väder + kontor = dålig kombo. att jag dessutom gått upp hiskeligt tidigt gjorde inte saken bättre heller. eftersom jag ändå hade med mig gymstasset tog jag ett eftermiddagspass i det lokala gymet på praktikplatsen. uppvärmning, rygg och triceps. klen delyx är jag i mina arma armar.

minigrisen har haft sin första riktiga femkamp mot en tand på väg ut. feber i ett par dar samt noll matlust makes a baby väldigt gnällig. minsta lilla grej resulterar i ett uhuuu. försmak på trotsåldern tro?

mhm. så är det. förresten så åker jag till huvudstaden om en vecka på sustainability day 2010. yay! förmåner för en enkel praktikant. :D

separationsångest

hon som varit alldeles exemplarisk fram till nu har blivit förändrad. det har hänt något, en form av insikt kanske. hon har insett att saker och ting inte längre är som de har varit fram till nu, tryggheten hemma har blivit förbytt mot en vardag i någon annans händer.

i femton månader har jag varit hemma, i femton månader har hon vetat att mamma finns där hela tiden, därför är det ingen idé att bli ledsen om hon skulle försvinna en stund. mammig har hon aldrig varit, förrän nu.

behöll henne hemma igår för att försäkra mig om att hon verkligen var frisk, att hon inte skulle bli hemskickad igen. hon höll mig lindad runt sitt lillfinger bäst hon kunde, och när hon inte fick som hon ville, gick världen under. det var knappt att jag fick en sekund att andas ut, att samla kraft att orka med hela dagen.

det är nu det svåra har börjat, att hålla självförtroendet som förälder uppe.

sjukdom

de borde ha nåt annat namn på inskolningen. "infasning i samtliga sjukdomar som finns" vore ett er passande namn. nu har hon förvisso inte hunnit med hela registret, mer än dunderförkylning, hosta och feber med allmän orkeslöshet och gnällighet som följd, men mycket dagis har det inte blivit.

själv var jag i skolan i dagarna tre. då det visserligen är en ekonomiskt bra grej att skolan är belägen i stada, så kan jag inte slås av en känsla av avund då klasskamraterna som bor utomsocknes får chansen att bryta vardagsmönstret med att bo på hotell. jag får helt enkelt vänta ett år till internatdelen i ledarskap med samarbete och konflikt som ämne.

i veckan var det mycket fokus på förändringsbeteende. fick så mycket insikter om både nuläget och tidigare erfarenheter, så det nästan var skrattretande. men det är ju alltid lätt att se på det utifrån och kritisera än att ha koll på de verkliga orsakerna till varför saker inte når upp till de mål man satt upp.

nu ska här skrivas en rapport på projektsimuleringen som vi hade parallellt med föreläsningarna i ledarskap och projektledning. behöver dessutom titta på chocolat en andra gång, givetvis i utbildningssyfte.

improvement

idag hängde jag mestadels i ett annat rum. det blev bara jobbigt när hon fick syn på mig. imorgon kommer det stora eldprovet, jag går hem direkt efter avlämnandet. what to do liksom? dryga två timmar på egen hand? ska jag sova? städa? kolla på teve? springa runt i cirklar?

cirklar, det gör hon däremot. dansar alltså. runt, runt, runt, tills hon blir alldeles yr och näst intill trillar. eller åtminstone krockar med blomvagnen.

jag bytte ju skepnad från blondin till brunett ganska nyligen. däremot var mitt hår i så dåligt skick efter alla blekningar så jag fick komplettera med en klippning. påminn mig om att aldrig gå utanför dörren med nytvättat hår utan några som helst stylingprodukter i. plattare frisyr kan man nog inte ha när man dessutom drar en mössa på fanskapet.

gläh

jag skippar sminket idag och kör med svarta ringar under ögonen istället. igår var jag så sjukt trött att jag höll på att somna sittandes. en ynka timme på förskola med dottern, och sedan en runda på stan då Mannen var ledig. med maximalt antal kuponger fick jag 115 kronor rabatt på en mascara, det ni! fast i slutändan fick jag ändå betala 210 spänn. hujedamig, men det är den lilla lyx jag unnar mig nuförtiden. resten går till blöjor och annat barnrelaterat. och mat.

åkte in en ytterligare gång för att träffa mamma och gå på po.p-rean. hade tidigare fyndat knästrumpor, tunnstrumpbyxor och en mössa, men nu fyllde vi på med en fleecejacka (som förhoppningsvis går att sätta fast i skaljackan jag köpt på loppis), två plyschklänningar, kalasbyxor och ytterligare ett par tunnstrumpbyxor och knästrumpor.

när det väl var dags att sova, ja då kunde jag ju självklart inte somna. blev inte många timmar sömn där. med småbarn har man liksom inget val mer än att gå upp och köpa läget. speciellt när man ska gå till förskolan. idag var det dessutom full storm. med snö. SNÖ! SOM GICK ÖVER I UNDERKYLT REGN. SOM GICK ÖVER I KNYTNÄVSSTORA SNÖFLINGOR. SNÖ, I TELL YOU!

hur som helst. förskolan går bra, inte helt oväntat. imorgon ska hon få äta med barnen. ska se om jag kan smita därifrån utan att hon blir ledsen. kanske lämna lite böcker på bibblan, eller ta igen på sömnen.

sömnen ja. bristen på den varan gör att skolarbetet inte prioriteras tillräckligt just nu. hoppas mina kära klasskamrater kan komma och rädda mig lite. gah, I wish I was sleeping right now.

hej 2010!

jag hade börjat på ett fint inlägg att starta det nya året med, men jag orkade inte fixa klart, så det blir ett högst ordinärt inlägg som inviger 2010.

i förmiddags var jag på min första intervju för praktikplats. det gick ganska bra, och kändes bra också. vill verkligen ha den platsen. intervju nummer två för dagen blev inställd på grund av sjukdom, men i nuläget känns det som om tre minuters gångväg inte väger lika tungt som fantastiska arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter. håll tummar och stortår för mig.

Mannen tog en halvdag för att ta hand om minigrisen som var alldeles för snorig för att följa med på intervjuerna. på eftermiddagen skulle vi spendera en del tid i tvättstugan, men när vi kom hem efter första maskinpåfyllningen, blev hon som förbytt. det var ganska uppenbart att hon hade ont, så jag ringde 1177 och fick rådet att ta mig till akuten då det verkade handla om en öroninflammation. Mannen plockade upp henne efter jobbet och åkte direkt till Hisingsakuten som öppnade fem. tjugo över sex var de på väg hem efter att ha varit på apoteket och hämtat ut penicillin mot öroninflammation. snabba ryck, det gillar vi när bebis har ont.

just nu har jag mest ångest, då jag lider av grav skrivkramp och dålig tidsplanering. inser att större delen av helgen kommer att gå åt till uppsatsskrivning, men jag försvarar mig med att det är den styrda formen som förstör det för mig. det var precis samma sak innan jul. nu är det lite svårare då jag ska utgå från 2-3 böcker. jag har format grundtanken i huvudet, men längre än så har jag inte kommit. argh!

för övrigt valde jag att byta hårfärg trots granndamernas vilda protester. har funderat länge på att sluta använda schampo då min hårbotten är snustorr med flottigt hår som följd. håret har sedan dess börjat skifta i kissgult, och det är inte riktigt nån nyans som jag trivs bra i. istället färgade jag det i den flådiga färgen "kashmir" som på vanligt språk kallas ljusbrun. vet dock inte om jag kan hålla med. brunt är det, men ljust, vettefan.

för övrigt har jag flytande panodil med jordgubbssmak i håret. kan meddela att det är väldigt klibbigt innan det torkar och blir stenhårt.

bebis har muterat

från att ha varit en bebis som gör typiska bebissaker som att krypa och greja i allmänhet, har hon nu gått och blivit ett barn. i lördags åkte vi till svärföräldrarna, och där lossnade allt. under en längre tid har hon försökt stå och gå, men har haft alldeles för mycket spaghetti i benen, men nu var det helt andra bullar. först ställde hon sig upp säkert tjugo gånger per minut, sen övergick det i lite stapplande med allas jubel som pepp.

igår åkte vi till mina föräldrar för att demonstrera. till en början var hon inte alls sugen på att stå eller gå, men när hon väl gjort sig bekant med omgivningarna så gick det hur bra som helst där också. gick flera meter åt gången. sen har hon övat resten av kvällen. nu är det bara att hålla i hatten.

för inte nog med att hon går nu, dessutom kan hon klättra upp i soffan själv nu. det hela slutade med en störtdykning och en bula stor som en golfboll i pannan. nu kan man inte ens vrida bort huvudet i en sekund innan fröken våghals hittar på nåt fuffens. det här bådar inte gott. måste nog köpa en sele till henne.

PM

Gah! Aldrig förr har en skrivkramp varit så omfattande, aldrig förr har det varit så svårt att pränta ner fem sidor text. Har till slut insett att det är formen det handlar om. Ge mig ett tomt dokument och jag fyller det med ordbajs på en kvart. Nu däremot, nu ska man följa strikta regler för hur man ska lägga upp innehållet.

I morse vaknade hon (bebiskorven alltså) på tok för tidigt. Klockan kan omöjligt ha varit mer än fem när jag hörde ett klarvaket "TITTA!" och "Ooooj!". I ren desperation la jag ner henne och hoppades på det bästa. Klockan tio insåg jag att det var en lyckad operation. Någon timma senare, halv ett kanske den var, fick hon ta sig en lur. Själv la jag mig på sofflocket och vaknade med ett ryck kvart i fyra, och där låg hon fortfarande och snusade. Jag tror hon tar igen sig efter ett par dagars feber. Nog för att hon alltid sovit förhållandevis bra, men det här, det är exceptionellt.

Full rulle igen

Idag har bebiskorven varit feberfri. Frid och fröjd med andra ord. Stannade dock hemma och tog igen oss lite då gårdagen var alldeles utmattande. För att kompensera gårdagens uteblivna lek har hon härjat högt och lågt, så det såg ut som en mindre atomexplosion här hemma. Alltid lika välkomnade för Mannen att komma hem.

Gjorde ett försök med att piffa till köket, men det kändes lite svårt att börja när man knappt hittade vasken. Jag slutar aldrig att förundras över diskens förmåga att celldela sig i rasande fart. En, två dar, sen är det kört.

Nu väntar jag på att första två maskinerna tvätt ska bli färdiga, under tiden ska jag nog gå iväg med kopiösa mängder återvinning. Sen ska jag förhoppningsvis kunna lirka loss mig ur skrivkrampen som infunnit sig i ett par dagar. Bådar inte gott för resten av veckan om den inte släpper. Den här veckan ska jag skriva en rapport om miljövarudeklarationer samt göra ett prov.

en i raden av första

är man liten blir det rätt många saker man är med om för första gången. första bajskorven, första tanden eller de första stapplande stegen. nu är vi däremot inne på första riktiga influensan. bebis har fått ordentlig feber vilket hon varit skonad från under sitt första år. örontermometern (halleluja, nu gör den äntligen nytta) maxades till 39,2 innan dagens första dos flytande panodil (nam! var betyget).

det sägs att barn hanterar feber mycket bättre än vuxna, men hur länge ska man själv stå ut med att se sin bebiskorv vara dålig? hon är ju inte piggast i stan direkt.

födelsedag

nu slog det mig hur stor hon egentligen har blivit. på sin ettårsdag (idag) är hon (för andra gången) på väg att krypa upp i vagnen. och så la jag henne, och sen dess har det varit tyst. min lilla bebis är så stor nu så hon säger till när det är dags att ta förmiddagsluren. det är så man lipar en liten skvätt.

att hon dessutom fått en förskoleplats gör henne inte mindre heller. 25 januari är det dags för inskolning.

backtrack

för övrigt hade jag värkar, milda sådana, för exakt ett år sedan. imorgon fyller bebis ett år.

fläskläpp

i helgen har vi gjort en massa grejer. i fredags shoppade jag lite med grannfrun, fick tag i en ansiktscreme, saknad sen tio år tillbaka. sen köpte jag helt galet mycket flugsvampsgrejer på Lagerhaus. Det finns fler svampar och en massa ugglor som vill hem till mig, men det får bli en annan gång.


sen åkte jag och Mannen och bebis till mina föräldrar. firade brorsans nya jobb som hamnarbetare med lite champagne. morgonen efter åkte jag och mamma till hindås för lite barnmarknadsshopping. fyndade helt sjuka mängder po.p-kläder. har nog kläder för ett helt år framöver. sen kopplade jag av med lite andra svampar.


idag kom bror och skulle hjälpa oss bli av med den gamla tvättmaskinen som stått utanför ytterdörren i typ tre veckor. på den korta stunden han och Mannen bar ner den hann bebis krocka med mitt ben och ramla med ansiktet ner i golvet. eftersom hon hade nappen i mun lyckades hon slå sig rejält och blodade ner både sig själv och mig. det är snart läge att linda in henne i bomull.

tillbakablick

bilden är tagen exakt för ett år sen. aldrig kunde jag föreställa mig hur livet skulle bli en månad senare. för imorgon blir bebiskorven 11 månader och herrejevvlar vad livet är annorlunda nu.

för ett år sen vaggade jag runt som en pingvin och var grymt uttråkad över att gå hemma och pilla navel. då hade jag varit hemma ca 1½ månad på grund av både semester och havandeskapspenning. livet kretsade kring sova, kissa, äta, kissa, glo på teve, fika, kissa och fundera på vad som komma skulle. idag, ett år senare är mitt liv till brädden fyllt av man inte hade en aning om att man skulle pyssla med.

som att försöka tricksa ner lagad mat i en bebis som håller på att få tänder och vägrar annat än välling och gröt. eller att ha övergett väckarklockan för en bebis som flinar mellan spjälorna och skiner som en sol. bebistjöt är bättre än fågelkvitter.

det är ingen idé att försöka ha några föreställningar om hur livet ska se ut när man skaffar barn, allt raseras i samma sekund man får träffa knytet som varit inneboende i förhoppningsvis nio månader. istället får man börja på en tom sida och formulera om hela sitt liv.

jag hade en hel del tankar om hur min egen framtid skulle se ut. eftersom bebis var beräknad till oktober fanns det vissa förhoppningar hos mig att börja studera följande höst. på vägen dit blev jag av med mitt jobb och gjorde studerandet till ett självklart alternativ. att jag dessutom kom in på mitt förstahandsval gjorde inte saken sämre.

det praktiska blev inte riktigt som jag tänkt mig. plan a var att Mannen skulle vara pappaledig under hösten, men eftersom mitt förstahandsval var en distansutbildning blev plan b istället att jag skulle vara hemma med bebis och studera kvällstid. motivet för detta var enbart ekonomiskt. det återstår att se om det fungerar i praktiken då Mannen tar ut tre veckors pappaledighet i samband med skolstarten. vi är nu halvvägs in.

de senaste 1½ åren har varit de bästa hittills med början i graviditet och flytt till en större lägenhet i ett område med nära vänner som grannar. bebis ska man inte ens tala om, det är liksom grädden på moset. meningen med livet liksom. som bonus kommer giftemål och nu, en framtida karriär för min del.

det finns många som är av åsikten att man måste kompromissa bort en stor del av sig själv när man får barn. själv anser jag att barn framhäver både bra och dåliga saker i vardagen och man blir målinriktad på ett helt annat sätt. man vill få ut det bästa ur livet.

gah

mycket blir det på en gång nu.

grannen under först: jag har skickat två mail under sommaren till fastighetsägaren om jävulskapet under men fortfarande inget svar. Mannen ringde i måndags under kontorstid till serviceanmälan där de skrev en rapport. igår ringde jag efter kontorstid och hamnade hos jouren som skickade ut en väktare. sen har det varit näst intill tyst. det är en surrealistisk känsla, lite som stormens öga. vi går på tå och väntar på att något ska hända.

bebis: hon trillar och slår sig ät höger och vänster, men jag antar att det är sånt bebisar gör. däremot tror vi att tand nummer tre är på G då hon två nätter i rad varit helt odräglig. gårdagsnatten var Mannen tvungen att gå upp med henne mitt i natten och leka för det gick verkligen inte att få henne att lugna ner sig. i natt har jag varit uppe kanske en gång i halvtimman när hon tappat napp och bökat runt rent allmänt. i vanliga fall sover hon hur bra som helst. ska kolla läget i munnen när hon vaknat från förmiddagsluren.

jag: min kropp jobbar hårt med att ställa om sig till min ketogena kosthållning så just nu luktar jag fekalier ur mun. ha överseende och påminn mig att använda munsprayen. jag vill er inget ont.

för övrigt är det knappt tre veckor kvar tills jag börjar plugga. borde jag börja bli nervös? egentligen borde jag nog plugga lite körkortsteori istället, för det lär jag ju inte ha mycket tid till sen.

hm.