ny vecka, nya saker to do

helgen som gick har varit det längsta i mannaminne. fredagen avslutades strax efter lunch då jag inte hade så mycket mer att göra på praktiken. en tigerkaksbrownie, en knippe syrener och en halväten matlåda senare åkte jag via mannens jobb för att sedan hämta upp minigrisen från sista schemalagda fredagen med mormor. Mannen gick ut på några öl medan jag slet hår åt grannen. det slutade med att jag ringde störningsjouren, men då var han givetvis tyst. fick dock en massa pepp av dem att stå på mig och att fortsätta ringa. JAG GÖR'T!

i lördags hann jag med ett besök på en barnmarknad där jag fyndade fyra par skor, en ridhjälm och ett par klädesplagg till minigrisen. försökte inviga hjälmen på den närbelägna miljödagen på kvilletorget, men hon protesterade högljutt och höll sig till hoppborgen istället. efter det, lite födelsedagstårta hos häggberts och sen tillbaka till kville för lite kött på tildas.

igår var det mors dag. jag misslyckades fatalt med att utnyttja den utlovade sovmorgonen då jag vaknade före både Man och barn. åkte till svärmor där barnet åkte kana stup i kvarten. mellanlandning i stada för att misslyckas ytterligare, denna gången med att välja ut ett par skor som mors dag-present. gör ett nytt försök imorgon.

resten av dagen var sjukt produktiv då jag satte igång projekt öppna-upp-altanen-mot-gräsmattan-som-inte-används. jag sågade lite, sen fick far och Man ta över när jag fortsatte med att flytta buske, lägga lite plattor (fyra) och möblera om på altanen. och en bastu på det. mamma fick förresten en blomma hon velat köpa sen urminnes tider men inte vågat då hon trodde rabatten mest bestod av berg. spot on, för mig alltså.

på dagens schema står Ledarmod. förberedande uppgifter var påläsning om olika organisationstyper med ett tillägg att ämnet är ganska brett. ska bli intressant att se vart det barkar hän. föreläsaren är skitbra och grymt inspirerande. förra gången var lite mer inriktad på beteendevetenskap med olika personlighetstyper. även det var sjukt roligt, och vid tillfällen så klockrent att jag och min bordsgranne bröt ihop. fast på ett bra sätt.

knappa månaden är det kvar i skolan, fyra veckor närmare bestämt. sen har jag sommarlov. faktum är att jag tänkte utnyttja det till att faktiskt koppla av lite och komma ikapp det som fick prioriteras bort i min svacka. och allt annat som fått stryka med till förmån för studierna. inga måsten, bara ambitioner att t.ex komma nånvart med körkortet. jepp. det är dags nu.

tillbakablick

bilden är tagen exakt för ett år sen. aldrig kunde jag föreställa mig hur livet skulle bli en månad senare. för imorgon blir bebiskorven 11 månader och herrejevvlar vad livet är annorlunda nu.

för ett år sen vaggade jag runt som en pingvin och var grymt uttråkad över att gå hemma och pilla navel. då hade jag varit hemma ca 1½ månad på grund av både semester och havandeskapspenning. livet kretsade kring sova, kissa, äta, kissa, glo på teve, fika, kissa och fundera på vad som komma skulle. idag, ett år senare är mitt liv till brädden fyllt av man inte hade en aning om att man skulle pyssla med.

som att försöka tricksa ner lagad mat i en bebis som håller på att få tänder och vägrar annat än välling och gröt. eller att ha övergett väckarklockan för en bebis som flinar mellan spjälorna och skiner som en sol. bebistjöt är bättre än fågelkvitter.

det är ingen idé att försöka ha några föreställningar om hur livet ska se ut när man skaffar barn, allt raseras i samma sekund man får träffa knytet som varit inneboende i förhoppningsvis nio månader. istället får man börja på en tom sida och formulera om hela sitt liv.

jag hade en hel del tankar om hur min egen framtid skulle se ut. eftersom bebis var beräknad till oktober fanns det vissa förhoppningar hos mig att börja studera följande höst. på vägen dit blev jag av med mitt jobb och gjorde studerandet till ett självklart alternativ. att jag dessutom kom in på mitt förstahandsval gjorde inte saken sämre.

det praktiska blev inte riktigt som jag tänkt mig. plan a var att Mannen skulle vara pappaledig under hösten, men eftersom mitt förstahandsval var en distansutbildning blev plan b istället att jag skulle vara hemma med bebis och studera kvällstid. motivet för detta var enbart ekonomiskt. det återstår att se om det fungerar i praktiken då Mannen tar ut tre veckors pappaledighet i samband med skolstarten. vi är nu halvvägs in.

de senaste 1½ åren har varit de bästa hittills med början i graviditet och flytt till en större lägenhet i ett område med nära vänner som grannar. bebis ska man inte ens tala om, det är liksom grädden på moset. meningen med livet liksom. som bonus kommer giftemål och nu, en framtida karriär för min del.

det finns många som är av åsikten att man måste kompromissa bort en stor del av sig själv när man får barn. själv anser jag att barn framhäver både bra och dåliga saker i vardagen och man blir målinriktad på ett helt annat sätt. man vill få ut det bästa ur livet.

märkligt

har inte riktigt kunnat föreställa mig hur livet skulle bli efter minigrisen kommit ut. det är något som inte går att förbereda sig på eftersom det är en helt ny upplevelse och man har egentligen inte så mycket att jämföra med. man har ju fått höra ett och annat om hur det brukar vara, och ett och annat välmenande råd som skulle fungera i specifika situationer.

alla är unika personligheter och hanterar saker och ting på olika sätt. jag har inte funderat så mycket över hur jag skulle hantera föräldraskapet innan, eftersom jag visste att jag med största sannolikhet skulle ha fel. det går liksom inte att förbereda sig på hur man skulle känna när man ligger där med ett knyte på magen.

de senaste veckorna har jag varit ganska lugn och laid back. har liksom haft koll på läget, på ett bra sätt, och inte hetsat upp mig i onödan. jag lever numera ganska mycket efter mottot att allt löser sig på ett eller annat sätt. det underlättar rätt mycket att inte ha några större förväntningar, för oftast stämmer de aldrig med hur saker och ting blir i slutändan ändå. förväntningar skapar besvikelser, och det är väl det sista man vill förknippa med sin första tid som förälder.

jag har under graviditeten nojat över grejer som visat sig för min del vara helt ogrundade, för det är saker som i nuläget inte rör mig i ryggen. vissa dagar känner jag mig lite onormal eftersom jag inte passar in på normen över hur man "ska" bete sig under en graviditet/förlossning/som förälder.

som att lättvindligt efter tre veckor lämna mitt barn hos mormor och morfar för att åka ut och övningsköra. tills vi kom till ica och jag kom på att det var helt sjukt att inte ha med henne, för så har det ju varit varje dag sen hon kom. det var nåt som fattades. insikten om att det inte längre bara är jag och M, utan det är HON, jag och M.

jag har en egen familj nu. på riktigt.

och så lipar man lite.