kniiiiip

knipa är a och o efter en förlossning om man inte vill gå med kiss i brallan hela tiden. i början knep jag lite sådär på måfå, men så gott som varje dag. numera har det minskat till nån gång i veckan, och då blir det lite halvhjärtat. detta trots förnedringen på efterkontrollen där jag knep för kung och fosterland och barnmorskans kommentar var "ja jag känner att du kniper litegrann". jag skulle inte kunna knipa av en kissestråle om mitt liv så hängde på det.

idag ska jag och minigrisen åka till jobbet där det serveras julbord i lunchrestaurangen. ingen idé att lägga sig igen för min del när jag tänkte tajma nästa matning lagom till vi kommer fram. förhoppningsvis kommer hon dessutom att däcka lagom till det är dags för mig att äta.

morsan köpte en gammal skruttig emmaljunga på loppis för 75 spänn. jag har insett hur ovärdeligt det är att ha vagn i lägenheten, men hittills har det varit lite svårt när vi bor tre spiraltrappor upp utan hiss. nu kan hon ligga och sova på balkongen, i köket, bredvid oss när vi glor på teve eller som nu, på en halv armlängds avstånd bredvid datorn. nu ligger hon dessutom på sin overall, så när det är dags att åka är det bara att stoppa in henne och ta ur mjukliften och stoppa den i nästa vagn.