Första advent

Söndag förmiddag och jag sitter i soffan hemma hos föräldrarna. Slötittar på reprisen av Idol och läser ikapp mig på skvallerfronten. Oväntat nog har jag fått en massa sömn i natt trots att jag satt uppe rätt länge och pluggade. Ändå är jag trött och sliten. Är det den mörka årstiden, skolarbetet, den aldrig sinande källan av disk eller kombinationen av samtliga? Fryser gör jag också. Jag fryser till den milda grad att jag knappt ser ut genom huvtröjan. Tur att bärbara datorer tenderar att bli varma så jag kan värma fingrarna.

Satte upp nya gardiner i vardagsrummet igår. Av ren lathet (eller var det kanske ångest över att ha så många saker att göra och så lite tid) lät jag bli att stryka dem. Men det skiter jag i just nu. Fick satt upp två adventljusstakar och en stjärna. Måste erkänna att trots viss skepticism mot julen är det ändå rätt mysigt med julbelysning.

bebis har muterat

från att ha varit en bebis som gör typiska bebissaker som att krypa och greja i allmänhet, har hon nu gått och blivit ett barn. i lördags åkte vi till svärföräldrarna, och där lossnade allt. under en längre tid har hon försökt stå och gå, men har haft alldeles för mycket spaghetti i benen, men nu var det helt andra bullar. först ställde hon sig upp säkert tjugo gånger per minut, sen övergick det i lite stapplande med allas jubel som pepp.

igår åkte vi till mina föräldrar för att demonstrera. till en början var hon inte alls sugen på att stå eller gå, men när hon väl gjort sig bekant med omgivningarna så gick det hur bra som helst där också. gick flera meter åt gången. sen har hon övat resten av kvällen. nu är det bara att hålla i hatten.

för inte nog med att hon går nu, dessutom kan hon klättra upp i soffan själv nu. det hela slutade med en störtdykning och en bula stor som en golfboll i pannan. nu kan man inte ens vrida bort huvudet i en sekund innan fröken våghals hittar på nåt fuffens. det här bådar inte gott. måste nog köpa en sele till henne.

dagen-efter-fail

jupp, betongkepsen är på. illamåendet skall botas med ägg och bacon.

PM

Gah! Aldrig förr har en skrivkramp varit så omfattande, aldrig förr har det varit så svårt att pränta ner fem sidor text. Har till slut insett att det är formen det handlar om. Ge mig ett tomt dokument och jag fyller det med ordbajs på en kvart. Nu däremot, nu ska man följa strikta regler för hur man ska lägga upp innehållet.

I morse vaknade hon (bebiskorven alltså) på tok för tidigt. Klockan kan omöjligt ha varit mer än fem när jag hörde ett klarvaket "TITTA!" och "Ooooj!". I ren desperation la jag ner henne och hoppades på det bästa. Klockan tio insåg jag att det var en lyckad operation. Någon timma senare, halv ett kanske den var, fick hon ta sig en lur. Själv la jag mig på sofflocket och vaknade med ett ryck kvart i fyra, och där låg hon fortfarande och snusade. Jag tror hon tar igen sig efter ett par dagars feber. Nog för att hon alltid sovit förhållandevis bra, men det här, det är exceptionellt.

Full rulle igen

Idag har bebiskorven varit feberfri. Frid och fröjd med andra ord. Stannade dock hemma och tog igen oss lite då gårdagen var alldeles utmattande. För att kompensera gårdagens uteblivna lek har hon härjat högt och lågt, så det såg ut som en mindre atomexplosion här hemma. Alltid lika välkomnade för Mannen att komma hem.

Gjorde ett försök med att piffa till köket, men det kändes lite svårt att börja när man knappt hittade vasken. Jag slutar aldrig att förundras över diskens förmåga att celldela sig i rasande fart. En, två dar, sen är det kört.

Nu väntar jag på att första två maskinerna tvätt ska bli färdiga, under tiden ska jag nog gå iväg med kopiösa mängder återvinning. Sen ska jag förhoppningsvis kunna lirka loss mig ur skrivkrampen som infunnit sig i ett par dagar. Bådar inte gott för resten av veckan om den inte släpper. Den här veckan ska jag skriva en rapport om miljövarudeklarationer samt göra ett prov.

en i raden av första

är man liten blir det rätt många saker man är med om för första gången. första bajskorven, första tanden eller de första stapplande stegen. nu är vi däremot inne på första riktiga influensan. bebis har fått ordentlig feber vilket hon varit skonad från under sitt första år. örontermometern (halleluja, nu gör den äntligen nytta) maxades till 39,2 innan dagens första dos flytande panodil (nam! var betyget).

det sägs att barn hanterar feber mycket bättre än vuxna, men hur länge ska man själv stå ut med att se sin bebiskorv vara dålig? hon är ju inte piggast i stan direkt.