mamma, pappa, barn

det är rätt knäppt egentligen hur naturligt det blir att ta hand om ett barn, alla de gånger man hållt i nån annans knyte har man blivit lite illa till mods så fort de börjat gnissla lite, och gladeligen lämnat tillbaka till vederbörande förälder. nu när man har ett eget paket att ta hand om är det inte alls konstigt. jag trodde det skulle vara skitsvårt, fast det kanske kommer senare, när det faktiskt börjar bli fråga om uppfostran och grejjer.

från det att vi kom hem från bb förra lördagen har vi haft fullt upp konstant. inte bara ta hand om minigrisen, utan besök så gott som varje dag, turer till diverse affärer. har tom hunnit med att hälsa på på Ms jobb. i helgen var vi hemma hos mina föräldrar och byggde bastu. sov dessutom över, vilket inte var några större problem. de flesta nyblivna föräldrar verkar vara måna om att isolera sig den första tiden för att få ordning på rutiner. jag tror inte vi hör till den kategorin.

nu ska här ammas, för typ hundrade gången idag känns det som. hon ålar sig dessutom helt sjukt mycket så det är inte nån avkopplande stund direkt, utan man får hela tiden se upp för armar och ben som kommer vinande. sen ska det sovas.