tillbakablick

bilden är tagen exakt för ett år sen. aldrig kunde jag föreställa mig hur livet skulle bli en månad senare. för imorgon blir bebiskorven 11 månader och herrejevvlar vad livet är annorlunda nu.

för ett år sen vaggade jag runt som en pingvin och var grymt uttråkad över att gå hemma och pilla navel. då hade jag varit hemma ca 1½ månad på grund av både semester och havandeskapspenning. livet kretsade kring sova, kissa, äta, kissa, glo på teve, fika, kissa och fundera på vad som komma skulle. idag, ett år senare är mitt liv till brädden fyllt av man inte hade en aning om att man skulle pyssla med.

som att försöka tricksa ner lagad mat i en bebis som håller på att få tänder och vägrar annat än välling och gröt. eller att ha övergett väckarklockan för en bebis som flinar mellan spjälorna och skiner som en sol. bebistjöt är bättre än fågelkvitter.

det är ingen idé att försöka ha några föreställningar om hur livet ska se ut när man skaffar barn, allt raseras i samma sekund man får träffa knytet som varit inneboende i förhoppningsvis nio månader. istället får man börja på en tom sida och formulera om hela sitt liv.

jag hade en hel del tankar om hur min egen framtid skulle se ut. eftersom bebis var beräknad till oktober fanns det vissa förhoppningar hos mig att börja studera följande höst. på vägen dit blev jag av med mitt jobb och gjorde studerandet till ett självklart alternativ. att jag dessutom kom in på mitt förstahandsval gjorde inte saken sämre.

det praktiska blev inte riktigt som jag tänkt mig. plan a var att Mannen skulle vara pappaledig under hösten, men eftersom mitt förstahandsval var en distansutbildning blev plan b istället att jag skulle vara hemma med bebis och studera kvällstid. motivet för detta var enbart ekonomiskt. det återstår att se om det fungerar i praktiken då Mannen tar ut tre veckors pappaledighet i samband med skolstarten. vi är nu halvvägs in.

de senaste 1½ åren har varit de bästa hittills med början i graviditet och flytt till en större lägenhet i ett område med nära vänner som grannar. bebis ska man inte ens tala om, det är liksom grädden på moset. meningen med livet liksom. som bonus kommer giftemål och nu, en framtida karriär för min del.

det finns många som är av åsikten att man måste kompromissa bort en stor del av sig själv när man får barn. själv anser jag att barn framhäver både bra och dåliga saker i vardagen och man blir målinriktad på ett helt annat sätt. man vill få ut det bästa ur livet.