separationsångest

hon som varit alldeles exemplarisk fram till nu har blivit förändrad. det har hänt något, en form av insikt kanske. hon har insett att saker och ting inte längre är som de har varit fram till nu, tryggheten hemma har blivit förbytt mot en vardag i någon annans händer.

i femton månader har jag varit hemma, i femton månader har hon vetat att mamma finns där hela tiden, därför är det ingen idé att bli ledsen om hon skulle försvinna en stund. mammig har hon aldrig varit, förrän nu.

behöll henne hemma igår för att försäkra mig om att hon verkligen var frisk, att hon inte skulle bli hemskickad igen. hon höll mig lindad runt sitt lillfinger bäst hon kunde, och när hon inte fick som hon ville, gick världen under. det var knappt att jag fick en sekund att andas ut, att samla kraft att orka med hela dagen.

det är nu det svåra har börjat, att hålla självförtroendet som förälder uppe.