hungrig

gårdagen var misär. kände mig sjuk, trött och hade sån knip i magen att jag knappt fick ätit nåt. nu är kroppen helt utsvulten och skriker efter snabba kolhydrater. barnmorskan försäkrade mig om att det inte var någon fara, och menade på att magsmärtorna, som sitter precis nedanför mjölkbaren, beror helt enkelt på att det är för jävla trångt där inne.

nu är det liksom bara att vänta. och vänta. dagarna blir ju inte kortare ju närmare 22 oktober det blir. 30 dagar and counting, helt sjukt vad man kan bli trött av att inte göra nåt.

fast det är ju inte hela sanningen det heller. jag gör förvånansvärt mycket grejjer på dagarna. igår var jag ute och övningskörde och hamnade hemma hos föräldrarna. efter det åkte jag till bror och gick igenom kartongvis med barnkläder. så nu har jag lite stuff.

i lördags drabbades jag av nån städmani och skurade köket, dammsög lägenheten och var allmänt huslig. efter det en fika på stan med alex. hem för en powernap för att sedan gå på födelsedagsfest på haket. hm, det kanske finns anledningar till varför jag är så trött ändå...

jag vet inte riktigt vad andra människor har för erfarenheter av personlig bankman, men vår är den virrigaste tror jag. förra gången kom hon kanske 25 minuter sent till vårt bokade möte. sen tjötade hon på så mkt att hon missade hämta sin dotter som i sin tur kom att missa en fotbollsmatch. idag gick vi en halvtimma efter utsatt tid när hon fortfarande inte dykt upp. ska det vara så?